Tiden bara gick

Blev lite stressigt imorse när jag skulle till skolan, så fick bli en frukost on the road. Funkade de också. Bättre än ingenting alls :D

Har varit en bra dag. Plugg, gymmet o massa mys med Madde. Lite shopping o fika i fkp (!). Sen åkte vi hem o bakade snickers kakor. Madde e gravid, så de e okej för oss att göra såna. Lr okej för Madde iaf... :P
Nu blir de mera plugg, sen sova bort den där huvudvärken som alltid envisas med att komma tillbaka.

Dagens träning:
90 min i gymparken

<3 <3 <3

Kram
/J

Tjejer kan!

Ojojoj vad jag o Ämma va duktiga på att måla den vita väggen idag. Tjejjer kan! O kul hade vi under tiden :D

Nu blir de sängen. Spikmatta o tè.
Imorn: ny kurs i skolan. Sjukvård. Yeey :)

Dagens träning:
Gymparken.

Kram
/J

Snälla mamma håll min hand

Ibland känner jag sån saknad efter mamma att jag inte riktigt förstår hur jag ska kunna leva vidare utan henne. Smärtan går inte att beskriva. Den e värre än något jag någonsin upplevt.
Trots att de snart e 7 år sen (!) så gör de så fruktansvärt ont i hjärtat, varje dag.
Den som sa att tiden läker alla sår, de ljuger!

7 år sen nästa vecka. Ett datum jag önskar att jag kunde radera bort ur almanackan. Men ändå inte, för de e den dagen hon blev fri från all behandling, allt kämpande, alla sjukhusbesök o all smärta.. Men de va ju också den dagen hon försvann ifrån oss... Den dagen jag helt plötsligt som 17 åring förlorade min mamma, Tove förlorade sin mormor, min mormor förlorade sin dotter, P.O förlorade sin fru o många fler förlora en underbar människa...
De bästa vore om den där förbanna jävla skit cancern hade utrotats från första början... Allting hade varit mkt lättare då.

7 år sen.. Känns som igår.
Första gången mamma kom hem från Vårdcentralen och berättade att leverfläcken som de äntligen tagit prover på va malign. Hon hade fått Malignt melanom, vilket betyder hudcancer.. Läkarna opererade, och var väldigt positiva.. ett tag..
Cancern hade lyckats spridit sej till lymfkörtlarna, så en ny operation var nödvändigt. Läkarna var positiva igen och vi firade med skumpa!
Ganska snabbt därefter började mamma få ständig huvudvärk, hon blev yr o kände sej illamående. Sjukhuset igen va ett måste, o de visade sej att tumören nu hade spridit sej till hjärnan... Mamma tog med mej o storebror på resturang o vi pratade massor. Mamma sa att nu va vi tvugna att förbereda oss på allt. Nu kunde vad som helst hända..
Jag tror inte jag insåg allvaret i de hela då.. Va väl naiv o tänkte att de kommer bli bra...
Strålningar o massa tabletter blev behandligen.. Samma dag som Anna Lindh blev mördad satt jag på Sahlgrenska i gbg och höll mamma i handen innan hon gick in på ännu en strålbehandling. Jag stod utanför och såg allting på en skräm.. Hur de spände fast hennes huvud i en mask mot bänken som hon låg på, hur de ställde in maskinen o hur de röda strålarna trängde in i hennes huvud.. Tårarna rann o jag ville helst bara springa därifrån...
Behandlingen fortsatte, o vi hoppades på de bästa..
En dag blev mamma lite sämre, hon kunde inte äta nånting. Så hon åkte in till sjukhuset för att få dropp.
Hälsade på mamma på sjukhuset sent på kvällen. Vi pratade, kramades o hon va lätt förvirrad eftersom tumören tryckte på så. Planen va att hon skulle få komma hem efter några dagar.. Men de blev inte så..

P.O ringde mej tidigt dagen efter när jag precis kommit till skolan. Sköterskorna hade hittat mamma krampande på golvet och nu låg hon medvetslös..
Hela släkten åkte dit direkt. Jag, min bror, pappa, P.O, mormor och mina morbröder.
Vi visste inte då att vi skulle spendera 2 veckor i de rummet.. I början öppnade mamma ögonen, hon tittade på oss, kände på sitt ansikte för att sedan gå tillbaka till att vara helt okontaktbar. Efter några dagar började mamma krampa. Hon flög upp o ner i sängen o mina morbröder fick trycka ner henne i sängen medans sköterskorna sprang o hämtade muskelavslappnande.. De hände så ofta att tillslut fick de ha massa sprutor liggandes inne i rummet.
Men en dag fick hon inga kramper alls.. De va den dagen Tove skulle komma o hälsa på mormor.
Tove va då nästan 2 år. Hon kom dit med min pappa. "Mommor", va de första hon sa när hon kom in i rummet.. Då började mamma krampa direkt. Bandet som fanns mellan mamma o Tove går inte att beskriva.. Ögonen rullade bak o hon skakade som aldrig förr. Hon var mkt väl medveten om att Tove hade kommit in i rummet..
Vi fanns alla vid mammas sida dag som natt i 2 veckor. Hon var inte ensam en enda sekund. Var alltid någon som satt och höll hennes hand, alltid kunde hon höra att vi var där och fanns för henne.
Den 9/10-03 tidigt på morgonen tog mamma sitt sista andetag.. Efter att ha kämpat mot cancern i ett år var nu kampen var över.

Sedan dess har jag inte varit hel. Alltid endel av mej som fattas.
Alltid.

Kram
/J

I can still taste your lips if I close my eyes

Jag saknar redan sommaren. O de e 8 månader kvar tills nästa. Doooh!
Jag vill ha sol, värme, grillkvällar, bad, volleyboll, Yran, mys i gräset o glass i mängder!
Tills dess får jag stå ut med regn, blåst, rusk, snö, is, lera, mörker.. Kanske har sina stunder också. Jag har dock inte lyckats hitta dom.
Tycker iofs att de e ruskigt mysigt att sitta inne med en kopp tè o massa tända ljus när de e otäckt väder ute. Men de e ju kul några timmar..
Tacka vet jag sommaren helt enkelt :)
Hoppas på en hälsoresa.. Lr två :D

Dagens träning:
60 min i gymparken
Bollcore


Saknar, o de e galet jobbigt..

Kram
/J

Ps. Måste ju hälsa till Peters söta mamma också :) Ds

obeskrivligt

Lilla barn, du sover och drömmer så lugnt
Lutad mot kudden så andas du tungt
Jag doftar på renhet och mjukaste hud
Då rör du dig sömnigt, med små söta ljud

Lilla du, det regnar och natten är mörk
Vinden drar hårt i aspar och björk
Men du slumrar, som sömnmedel över dig strötts
Som du gjort sedan dagen du fötts

Lilla vän, du är pappa och mamma i ett
Men självklart så har du ditt helt egna sätt
Du har älskats sen dagen du las mot mitt bröst
Och jag gav dig ditt livs första tröst

Lilla knodd, jag är trött men lycklig ändå
Ibland frestar barngråt om nätterna på
Och somliga dagar kan va upp och ner
Men glöms bort när du sen mot mig ler

Lilla gull, fast du rest bort till drömmarnas land
Så har du mitt hjärta i din lilla hand
Du gnäller och jag lägger mig hos dig en stund
Och då somnar jag själv efter någon sekund

Lilla barn, du sover och drömmer så lugnt
Lutad mot kudden så andas du tungt
Jag doftar på renhet och mjukaste hud
Och då rör du dig sömnigt, med små söta ljud

Lilla du, det regnar och natten är mörk
Vinden drar hårt i aspar och björk
Men du slumrar, som sömnmedel över dig strötts
Som du gjort sedan dagen du fötts.

Älskade, älskade lilla Troodil <3

Yesterday

Lagom ren efter Military...








Idag har jag ont i de flesta kroppsdelar efter Military vill jag lova. Benen, ryggen, armarna o min stackars axel.
Va riktigt jobbigt igår. De blir bara värre o värre.. :P
Igår blev de mkt intervall träning. Även mängder med armhävningar, dips, situps, stå i planka, lite kampsport, armhävnings position o dra sej framåt med en hängandes under en, spring i vatten o kråla igenom lera osv.. Heelt galet.
Va dyngesur överallt o hyffsat lerig när vi va klara.
O jag som inte mådde bra alls skulle ta de lugnt. Mmm visst. Gick ju sådär :)


Sen va de bara hem, duscha o fixa sej o bege sej mot Skövde för party hos Malin.
Mkt trevligt <3
Blev mkt sång o firande. Tjejerna började att sjunga för mej som fyllde år förra månaden, fick den lila klockan jag har tjatat om ett tag att jag vill ha.. Yeeeey :)
Sen blev de sång för Mysan, o sen för Malin :D Bra kväll med bra sällskap.
Ni e guld tjejer <3

Nu ska jag fixa lite. Försöka få bort huvudvärken som fortfarande håller sej kvar. Envisa jävel.

Ha en bra dag.
Kram
/J

Snabba vändningar

Från Military, till party med brudarna :)
Berättar mer om dagens galna träning imorn, när jag vaknat :D

Kram
/J