Idag e en sån dag. En dag då jag saknar dom lite extra. Saknaden finns alltid där, jag har på nått vrickat sätt lärt mej att leva med den. Men vissa dagar känns de som att man e tillbaka på ruta ett igen. Saknaden o smärtan e de enda som känns. Allt jag vill känna, e deras närhet.
Jag vill se dom le, vara glada o friska! Vill radera bort sjukdoms bilden av dom. Vill att bilden o minnena från alla sjukhusbesök, alla behandlingar, alla biverkningar.. alla begravningar försvinner.
Men, de kommer inte att hända. Så jag gör de bästa av situationen, jag lever här o nu!
Jag saknar, gråter o gråter lite till. Men ack vad jag e glad för alla underbara människor jag har i mitt liv, o jag e glad för den tid jag fick med mina änglar. Även fast den tiden blev på tok för kort..
Mamma<3
Morfar <3
Farfar Sture <3
Sofia <3
Dennis <3
Anders <3
Sangeewa <3
Coffe <3
Ante <3
Rickard "Fortez"<3
Gramse <3
Marcus <3
Ni har alla en plats i mitt hjärta.
De bästa mot den här saknaden o smärtan, e kvällens träning.
Dags för Military training, o jag e galet taggad! Ut med alla känslor bara :)
Kram
/J
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar