söndag 21 november 2010

ensamheten slår emot mej så hårt

...Önskar mer än någonsin att jag fick somna i hans famn just nu.
Krypa nära hans alltid så varma kropp. Känna hans stora trygga armar runt mej. En trygghet som inte går att beskriva med ord. En famn som jag verkligen vill stanna kvar i. En famn som gör mej knäsvag o mållös. Stora bruna ögon som jag har drunknat i så många gånger. Läppar som jag bara vill kyssa om o om igen.

Allting kommer ordna sig, om jag får somna bredvid dej <3

Kram
/J

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar